Det går sakta men säkert framåt, integrering med nutidens absoluta verktyg, datorn. Min man har nu vågat sig ut i cybervärlden via "Ansiktsbok".

Han är rädd att få för mycket vänner, jag han säger att inom en vecka har han 300 partners - tror han ja =) . Det betyder att han måste lära sig verktyget snabbt och det är inte enkelt i hans värld.

Låtsasvänner, det är vad han kallar konversation via nätet.

Min man håller hårt i på "face to face" kommunikation. Kroppsspråk och närhet är en viktig krydda i tillvaron.

Att vara motståndare till datorer och användandet av den är ju en sorts protest till att vi möts mindre i verkliga världen och mer över en skärm och hörlurar.

Och vem säger inte nej till social samvaro och närhet i verkliga livet. Det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Lite kul är det i iakttagande av sonen som är 15 år. Han sitter många timmar framför sin dataskärm och har olika kontakt med sina kompisar.

En eftermiddag kom han till mig och bad om pengar, han skulle umgås med en kompis och de skulle köpa godis. Sonen kommer tillbaka från affären efter en halv timme, godis i handen men ingen kompis.

Var är din kompis då? frågar jag. Fick veta att han gick ju hem till sig!

De skulle nu äta sitt godis och umgås via ett dataspel.

Ja, detta är ungdomens vardag. Något som jag och många med mig, förutsett i början av datorns frammarsch och som då kändes skrämmande. Nu är tiden här och när vi nu är mitt i detta, så är det inte lika skrämmande.

Det är tur att sonen har fler intressen än dataspel och chatt via nätet. Intessen där den "riktiga" sociala kompetensen övas.

Ansiktsboken - vägen in i cybervärlden för de datorovana.

Vad är det som ändå lockar? Korta konversationer, snabba uppdateringar om våra vänners tillvaro. Måånga vänner att hålla koll på och ge (och få) små korta hälsningar som ger värme i själen, är några fördelar med verktyget.

Datorns frammarsch har många många fördelar, det gäller att använda dessa och dela livet både innanför och utanför denna värld.