Berg och dalbanan, den mest uppskattade karusellen på ett nöjesfält.

På nöjesfälten finns den i massor av olika miljöer och konstruktioner. Enklare konstruktion för barn, mer vågade för vuxna. Höga, låga, loopar, i mörker, i vatten, upp och ner.

När jag hör berg och dalbana så tänker jag även på andra områden än karusellen på ett nöjesfält.

Det är även frekvenserna i tekniken omkring oss, konjunkturen, vädret, gatorna i San Fransisco och så livet.

Då livet går i berg och dalbana, pendlar även humöret och måendet.

Att stå på berget och blicka ut, känna livskraftens vind susa genom kroppen som ger en livfull sprudlande känsla , då är livet härligt. Inte många funderingar behövs då för att må gott och njuta av livet.

Att vara på väg nerför dalen ner i skuggan och vindens kalla blåst viner. Landa i dalen där känslan av motgång tynger livet. Hur orka få kraft att klättra upp, tillbaka till toppen av berget?

Tankarna börjar få fart, sökande efter lösningar påbörjas. Vad göra? Finns hjälp att få? Vem? Vilka? Klarar jag detta själv?

Vad behöver jag för verktyg för att påbörja klättringen uppåt?

Jag behöver se möjligheterna. Ja, det är verktygen för vägen upp.

Vilka möjligheter finns där jag befinner mig nu?

Möjligheterna får jag från kloka människor, böcker, egna erfarenheter i livet.

Att samla på mig möjligheter livet igenom ger mig hjälp att inte dyka så långt ner i dalen i livets upp och nergångar.

Det finns alltid en väg upp till bergets topp och vägen dit ger mer kunskap och erfarenheter som gör livet mer värdefullt!

Att åka berg och dalbana på ett nöjesfält är pirrigt, nervöst, roligt, spännande, skräckinjagande, ibland illamående.

Det finns dock en början och ett slut och resan däremellan bjuder på olika upplevelser. Vid slutet har åkturen ändå gett en samlad upplevelse, en upplevelse som är fantastisk!