Alla inlägg under juni 2011

Av Lili André - 16 juni 2011 11:24

Teater. Mina personliga minnen från kulturlivet som barn är inte det mest euforiska och upplyftande jag upplevde. Teater för mig var dammiga loger med kläder som luktade gammalt och skådespelare som spelade någon annan än den de själva är. Jag liksom kände en slags ödslighet i mötet med kulturen.


Det finns förstås olika anledningar till det och jag har under årens lopp analyserat och funderat på varför det kändes som det kändes i min barndom.


Idag är jag 41 år och går inte alltför ofta på teatern men jag tycker det är fantastiskt när jag prioriterar och väljer att besöka kulturlivet.


Häromkvällen gick jag på monologen "Sin ensamma kropp"  av Elsie Johansson, kvinnan från det lilla samhället i Uppland, Vendel, med Vanja Blomkvist som Maliss Parre Jansson. Monolog, det är något speciellt det. Tänk vilken förmån att få genomföra en monolog och fånga en stor publik under 75 minuter.


"Sin ensamma kropp" handlar om en äldre kvinnas singelliv, hennes behov av fysisk närhet och sexuell tillfredsställelse. Som åskådare dras jag med in i Maliss funderingar, tankar, minnen från ungdomen och livet, skulden, skammen och ångesten från vad livet gett.


Tänk vad viktig teatern är. Idag är jag oerhört angelägen om att våra barn och unga i vårt samhälle får chans att se mycket teater i sin uppväxt. Teatern fungerar som en spegel av samhället. "Sin ensamma kropp" gestaltar en kvinnas val i livet som inte blev som hon önskade just nu, idag år 2010. Unga som äldre kan se denna gestaltning och få tankeställare till sina egna val i livet.


Barn och unga idag kämpar allt som ofta med sin egen bild av vem de tror att de är. Självkänsla som gäckar tankar till att säga "jag är ensam om den självbild jag har av mig, om de funderingar om vad som är rätt och fel, att framtiden kan kännas hopplös och svår".


Att då få möta mig själv i teaterns värld. Att få möjlighet att se någon gestala exakt de funderingar, tankar, den ångest som passerar i mitt liv, gör att jag kan acceptera att det är fler som känner lika, att det är en del av livet och att det finns människor runtomkring som kan lyssna på mina tankar.


Kultur är andlig, konstnärlig odling. Jag tror att vi behöver odla kultur i vårt samhälle än mer. Idag är vi där det inre får mindre plats till förmån för all media, information och erbjudande av yttre uppleveler.


Du och jag är viktiga i den gemenskap vi befinner oss i. Att dela det inre med våra barn, ungdomar, våra vänner och grannar. Att lyssna på dem. Tillåt det inre tala i den gemenskap du befinner dig i. Bjud med någon på teater, en monolog, som t.ex "Sin ensamma kropp". Du och jag är förändringen till det vi vill ska ske.

Skapa flashcards