Sitter nu på tåg till Stockholm. Det är mycket nu, kan jag säga… Har inte hunnit blogga på ett par veckor.

 

Förutom att det är en hel del spännande som händer i mitt arbete på Högskolan i Gävle så blev jag också i lördags vald till ordförande för Kristdemokraterna i Gävle.

 

Det kan tyckas som ett stort uppdrag och det är de också. Jag har dock varit vice ordförande under ett år så jag är förberedd på vad som komma skall, eller inte… Spännande ska det i alla fall bli.

 

Att få leda och delegera i organisationen är en fördel därför det kommer att präglas av mina ambitioner och tankar om partiet i Gävle.

 

Jag hoppas att vi Kristdemokrater tillsammans kan bredda partiet och nå fler människor som ser vikten av den politik vi står för.

 

Vår högsta princip i politiken är människovärdet. Människolivet får inte kränkas och alla människor har samma värde. Vår tanke om människan är personalism. Varje människa är unik men vi behöver också gemenskap med andra för att utvecklas.

 

Vi ska mötas med omtanke och förståelse men också ställas inför krav och ta ansvar.

Här ser vi att Familjen är den viktigaste gemenskapen och den vill vi värna om, hur den än ser ut. En familj som sträcker sig genom alla åldrar och gemenskaper, familjen har du med dig genom livet.

Här finns de som har småbarn, tonåringar, barnbarn och äldre föräldrar. Här finns också ensamföräldrar och storfamiljer. Tryggheten är viktigast för oss alla för bästa välmående.

I Stockholm kommer jag att möta Kristdemokrater från olika städer i Sverige. Vi träffas en kväll och en förmiddag i månaden för att dela den politik som vi verkar för i respektive kommun och landsting.

 

Hur kommer det sig att politiken är en av mina fritidssysselsättningar? Jo, Kristdemokraterna är svaret. Vi tror på att ”Trygghet i det lilla är trygghet i det stora”.

Det vill vi ska genomsyra vår berättelse om hur vi vill bygga Sverige, det samhälle vi brinner för att vara med och skapa.

Det vill jag göra genom att lyssna och aktivt verka för att påverka till förbättring.

En gång i tiden älskade jag att lägga ner tid på att laga mat, speciellt då vi skulle ha besök av vänner.

Under veckan innan helgen läste jag tidningar om olika rätter. Recept på förrätter, varmrätter och efterrätter. Planerade och skrev inköpslista.

Tiderna förändras. Idag är jag inte alls lika duktig på att prioritera ”helgens mat”. För det första umgås vi oftast med vänner genom spontanträffar. Då bjuds det på det som finns hemma just då och det är helt OK. Det går inte åt någon tid att välja recept, storhandla och inte heller går tiden åt till att stå vid spisen.

I helgen hade vi, sedan några veckor tillbaka, bokat upp med vänner om att de skulle komma på middag hos oss lördag kväll. Lördagsmorgonen gick åt till att skriva en inköpslista.

Då Pingo och jag skulle handla, valde vi att åka till Valbo och samtidigt ”inspireras” lite på möbelaffären Mio. Lillsyrran följde också med. Därefter blev det lite fler affärer.

Den tiden var som ”lugnet innan stormen”.

Vid 15-tiden var vi hemma.

Jag tar min plats vid spisen, kokboken består idag av recept från nätet. Pingo fixar och grejar runtomkring. Förutom mat skall det se snyggt ut hemma samt dukningen skall göras.

Jag börjar med efterrätten som ska stå kallt några timmar, Saffranspanacotta med passionsfrukt. Därefter rengjorde jag blåmusslor, kontrollerade färskheten genom att knacka på dem så de sluter sig. Usch vad läbbigt det är då de rör sig litet i handen.

Hackar fänkål och lök som skall krydda musslorna under kokstunden i vitt vin. Kokning sker precis 10 minuter innan gästerna anländer.

Huvudrätten består av lax med gorgonzolaost och pressad potatis. Potatisen skalas, kokas och pressas alldeles innan vi äter huvudrätten.

Middagen avslutas med pannacottan, mums!

Efter middag tittar vi på melodifestivalen, den får man inte missa om man är hemma!

Söndagmorgon.

Idag ska vi ha kalas för yngsta sonen som fyllde 12 år i torsdags. 14 personer inklusive två barn kommer på lunch kl.13 Räkcrêpes och bönsallad till förrätt och kyckling och tomatsoppa till huvudrätt, självklart står det också tårta på menyn.

Startade dagen med ett besök på Ica. Vid 10-tiden satte jag igång med maten.

Pannkakssmet rördes ihop – ställde kallt en stund. Tårtbotten vispades och ställdes i ugnen. Räksåsen till crepes fick stå och koka en lång stund under tiden som jag stekte lök och kyckling.

Krossade tomater kokades upp med buljong. Tillsammans med creme fraische blandades kycklingen och löken i tomatsåsen.

Grädde till tårtan vispades samt marzancréme kokade. Blandar, lägger på tårtbotten som toppas av ett rosa marsipantäcke – Princesstårtan är skapad.

Att laga mat är roligt men det går åt så många timmar till att ”bara” stå vid spisen.

Mitt liv har liksom förändrats en del de senaste åren.

Långa dagar på jobbet, många gånger kvällstid samt politiken som för det mesta är kvällstid och ibland  även helger, gör att när helgen kommer och inget är planerat är det såå sköönt! Bara vara och ta händelser som de kommer.

Det är viktigt att det händer mycket under helgen såsom i veckorna men det skall inte vara så planerat! Varierat vill jag att det ska vara så när helgen består av flera timmar vid spisen och därefter ett par timmar vid diskbänken, då har det gått åt mycket tid till en och samma sak.

En sak är säker, det är tur att det är så många trevliga människor som kommer för att ta del av maten som lagats och många av dem vi bjuder till en planerad middag har många gånger tidigare bjudit oss.

Nåväl, nu ligger jag på rygg och bara har det skönt, i sängen med laptop i knäet och familjen lite utspridd här och där i huset.

En söndagkväll som inte ännu är slut. Gissar att det blir ett spontanbesök hos några vänner innan helgen är slut och måndagmorgonen anländer...

Har vargtimmen blivit min bästa vän? Har jag sagt ja till denna vänskap eller kryper den mig på och jag accepterat den bit för bit?

Jag brukar sällan fundera på om jag får en god natts sömn eller inte. I gårkväll, innan jag somnade, tänkte jag, ”undrar om jag får sova ostört denna natt?”.

Som på beställning hälsade vargtimmen på inatt klockan kvart i tre. Nåväl, bättre den tiden istället för fyra- femtiden eftersom väckarklockan ringer strax efter klockan sex.

Vargtimmen beskrivs som en tidpunkt då kroppens aktivitet är som lägst. Den infaller mellan 03.00 - 05.00 – detta har bevisats genom enkla mätningar och är så sant. Sedan beskrivs något som man tror, att det är under dessa timmar vi plågas utav våra värsta mardrömmar, och att den sömnlöse vid samma tidpunkt upplever svår ångest.

Det bästa med tro är att jag själv väljer om det är en sanning eller inte för just mig.

Det som händer i ”min vargtimme” är att jag vaknar av en intensitet i mina tankar som bearbetar olika scenarios utifrån dagens händelser.

Till en början kan detta verka stimulerande och jag följer intressant de tankar som far i huvudet. Efter 15-30 minuter börjar jag tröttna och funderar på hur jag ska somna så snart som möjligt.

Jag tänder lampan, lika bra att läsa något från den lilla bokhyllan som finns bredvid nattduksbordet, böcker som jag köpt för att läsa, antingen en eller flera gånger.

Jag läser på bokryggarna, Hjärtats språk, Makalösa föräldrar, Jaget och missbrukaren, Den kreativa klassens framväxt, Ljuspunkter, Hjärnstress.

När jag läser böckernas titlar tänker jag på de tillfällena jag köpte böckerna. Filosoferar över varför jag valde att köpa just dessa böcker.

Någon bok har jag köpt för att förstå andra, någon bok för att förstå mig själv, någon bok för kompetensutveckling inom organisation och ledarskap och någon bok för karaktärsutveckla mitt eget jag.

Tittar på golvet under bokhyllan och ser dammtussar ligga längst listen. Frågar mig hur dessa kan finnas där när jag vet att dammsugaren var aktiv i söndags.

Tittar tillbaka på bokryggarna, funderar på vilken bok som skulle kunna få mig att förstå varför vargtimmen hälsar på eller som får mig att somna om.

En sak är säker, en bok valde jag att köpa för att få hjälp att förstå och hantera de överaktiva tankar som väcker mig mitt i natten.

Jag sträcker mig mot bokhyllan och jag väljer boken Hjärnstress...

När är alkoholkonsumtionen liten, när är den mycket, när är den för mycket?

Hur mycket når debatten om alkoholproblematiken ut till oss idag?

Är vi väl medvetna om hur mycket skada alkoholen gör i vår närhet, omgivning, samhälle?

Stoppar vi huvudet i sanden gällande alkoholfrågorna?

Vad gör politikerna, var är folkrörelsen som kan lyfta frågan till opinion?

Hur mycket alkohol vi var och en än konsumerar, så är vi inte många som säger att vi dricker för mycket.

När kan vi säga att det vi själva konsumerar är för mycket och är ett problem för mig och kanske för min omgivning? Vem äger rätten och befogenheten att bestämma det?

Vi kan ta till oss forskning, undersökningar, erfarenheter från människor som levt med alkohol på ett eller annat sätt. Vi kan läsa om vuxna som berättar om sina barndomsupplevelser med föräldrar som uppträdde annorlunda, luktade annorlunda de gånger de druckit alkohol. Tryggheten som barnet behöver fanns inte där vid de tillfällena.

Vi behöver lyssna på erfarenheterna. Vi behöver läsa om undersökningar och forskningen i ämnet. Vi ska hjälpa varandra att ta till oss detta, lyfta denna fråga i vår närhet, i vårt samhälle.

Vi behöver fråga oss, varför dricker jag alkohol? Ger det mervärde till mitt liv, i så fall hur och varför?

Ju tidigare alkoholdebut desto större risk att det leder till alkoholproblem. Många föräldrar bjuder sina barn på alkohol, visar undersökningar som gjort på barn från 14 år.

När forskning visar att alkohol är en ingång till andra droger och uppmanar föräldrar att inte erbjuda sina barn alkohol i hemmiljö, som ofta sker, varför gör föräldrar det ändå?

Ibland funderar jag på vad orsaken är till att föräldrar bjuder sina barn, tycker de att det är viktigt att barnen smakar alkohol för att det är en del av processen att bli vuxen?

Det personliga ansvaret är oerhört viktigt och jag som person har ansvar för mitt liv och som förälder har jag ett ansvar för mina barn under deras uppväxt. Jag vill inte att mina barn ska börja dricka för att sedan behöva fundera på sitt egna personliga ansvar i hur stor alkoholkonsumtionen bör vara innan det blir ett problem. Vad gör jag för att nå det målet?

Jag hoppas verkligen att nykterhetsrörelsen ökar i medlemsantal. Att de blir stark som organisation och att de arbetar förebyggande i frågan. Att det finns ambassadörer därifrån som påverkar samhället, människorna och politiker för att medvetandegöra oss om risker och konsekvenser med alkohol.

Inom Kristdemokraterna talar vi ofta om att Ingen människa är fullkomlig men så långt vi själva kan ta ansvar, så ska vi ta ansvar. Där vi inte räcker till skall det finnas hjälp att få. Fungerande skyddsnät som fångar upp våra ofullkomligheter.

Jag är ofullkomlig och OJ vad glad jag är att det är sant. Jag ställer mig själv frågor och vet inte varför jag agerar som jag gör i olika situationer.

Frågan jag ställer mig idag är, vad är bäst för mig? Lite alkohol, mycket alkohol eller inget alkohol?

Länkar att läsa:

www.stressochalkohol.se

http://www.sr.se/cgi-bin/stockholm/nyheter/artikel.asp?Artikel=2404082