Det är sant. På en skala 1-10 så är du 5.8 lycklig, fick jag veta från en kille som forskar om "människans lycka och välmående".

Pingo och jag tittade på programmet i måndags kväll där forskaren berättade om undersökningar som gjorts för att mäta människans lycka.

Jag som kände mig mycket lycklig i måndags kväll efter en härligt rolig och intressant arbetsdag, sa till Pingo att det där stämmer INTE på mig! Jag tycker att jag är allmänt mycket lycklig varje dag. Jag är en 8 just nu, sa jag och så här tillfreds känner jag mig ofta.

Som oftast, säger maken inte emot när jag berättar om hur jag mår. Han vet bättre än att säga emot något som jag själv påstår mig tro om mina känslor och tankar. Är det så, så är det väl så då, tänkte han säkert.

Med en förnöjdsamhet och lycka på 8 somnade jag gott den kvällen och vaknade som vanligt morgonen efter för en ny härlig arbetsdag.

Då hände det.

Pingo ville ha bilen den dagen och därför skulle han skjutsa mig. Han stressade på mig lite då han blev klar före mig (fastän jag varit uppe en timme längre än honom) och när jag sätter på mig stövlarna för att åka till jobbet kände jag mig otroligt missnöjd. Varför, funderade jag. Känslan kom bara över mig.

Jag kände mig obekväm. Jag hade klätt mig i kläder som jag nöjt köpt in för ett par veckor sedan men ändå kände jag mig missnöjd.

Då sa jag till Pingo. Helt sjukt. Jag känner mig ca 3.6 nöjd just nu, jag som var mer nöjd för bara några timmar sedan..

Jag upptäckte att under 12 timmar så hade min lycka pendlat mellan två olika "livets tillstånd" och på dessa två mätningar hamnar jag på 5.8

Så det var det, det. Forskningen stämmer =)

Idag tar jag mig tid att läsa andras bloggar. Jag slängs mellan olika ämnesområden på kort tid.

I ett inlägg läser jag om läget i världen och tidningar såsom DN och Svd blir intressanta.

Ett annat beskriver och debatterar hemlösheten i samhället och jag tänker på dem som inte har ett varmt hem att kura i, nu i vintertider.

Nästa inlägg har stillat godissuget efter en lång tids uppehåll och jag tänker på gårdagskvällen då jag satt framför TVn och själv frossade i godis.

Någon berättar om sportens värld och beskriver talangerna där,  och jag skyndar vidare till en ny blogg.

Intressant hur min hjärna reagerar då jag pendlar från ämne till ämne. Det är som att jag befinner mig i olika rum beroende på ämnesområde. Och för att komma till ett nytt rum måste jag liksom lämna det gamla rummet och det reagerar min hjärna på.

Det kändes jättetydligt då mina tankar kretsade kring läget i världen, hur kan vi arbeta för ett ökat ansvar hos var och en och hur kan vi öka det goda nätverket i samhället som gör att det blir lättare för oss människor att leva? Helt plötsligt läser jag ett inlägg helt fokuserat på suget efter smågodis och det tar ca 5 sekunder för mig att förstå vad det står =S

Jag kan likna detta med den värld dataspelen tar in oss i. In i en värld ut i en annan..

Hjärnan är ett fantastiskt organ. En otroligt spännande värld som ser så olika ut på oss var och en.

Skulle dygnet bestå av 48 timmar skulle jag välja att utöver det jag gör idag också studera och forska inom detta område.

Nu får jag nöja mig med att  analysera min egen hjärna - och det kan jag säga är nog så intressant.

En av de bästa kryddorna som finns för en vardag fylld av energi, är inspiration.

När jag kom hem från Stockholm idag blev jag hämtad av Pingo och han var så nöjd då han precis hade köpt en väggalmanacka. Almanackan består av bilder på motorcyklar av kända märken och årsmodeller från mitten av 1900-talet. Han visade mig bilderna och jag tittade på dem med svalt intresse. Nostalgi och antikvitet lyser om bilderna. Detta är min mans stora intresse sedan ett par år tillbaka, motorcyklar av sorten ”custom”. Att det snart är barmark och att en motorcykelsemester med ”grabbarna” har börjat sin planering, ger honom energi.

Vi inspireras och får energi från olika källor. Den här veckan har jag inspirerats av människor som brinner för att vara delaktig i utvecklingsfrågorna i vårt samhälle med människan i centrum.

Jag är gruppledare för Kristdemokraterna i Gävle och i måndags hade vi vårt månatliga kommungruppsmöte och en ny medlem var med. En kvinna som brinner för kultur- integration och mångfaldsfrågor. Invandrare som anländer till vår kommun och region ska så snart som möjligt integreras i vårat samhälle. De bär på många olika kvalitéer som vi måste ta tillvara på.  När hon berättar om möjliga vägar att arbeta för att förverkliga våra nysvenskars drömmar och behov, engagerar hon så det berör.

I mitt arbete på Högskolan i Gävle, i FÖRST-projektet, arbetar vi för regional utveckling. Att marknadsföra och leverera den kompetens som finns på högskolan. Vi engagerar kommuner, organisationer, näringsliv m.fl samt våra lärare och forskare inom högskolan. I onsdags träffade jag nya medarbetare, lärare från institutionen inom vård. Personer som brinner för samma frågor som vill arbeta tillsammans med oss. Oj, vilken positiv energi det gav!

Idag på tågresan hem gjorde jag ett uppehåll i mitt arbete och lyssnade på Pink och låten So what. Pink, såån skön tjej, såån skön låt! Jag ska ge den låten som förslag till ”bandet” jag sjunger med, att öva den på söndag på vårt rep. Den låten kommer att ge gruppen energi.

 Lyssna: http://www.youtube.com/watch?v=dJZDsJ8UU64    =)

Låt dig inspireras, inspirera andra – det är livet!

Har varit och hälsat på en mycket god vän i Stockholm, Ulrika, som ibland kallas för Urran. Jag ser alltid mycket fram emot att åka till henne då vi alltid har så mycket att prata om och stories att berätta för varandra. Vi äter och dricker gott och skrattar a looot…

Urran bor inte direkt i Stockholm, det är på Lidingö hon har sin boning. Sist jag hälsade på henne åkte vi på lördagkvällen in till stan för att äta och träffa människor, otroligt trevligt, men hu för att åka tillbaka till Lidingö sent en lördag natt. Vi hade därför bestämt oss för att den här gången skulle vi gå ner till den restaurang som finns nere vid Gåshaga på Lidingö.

Senare på kvällen ringde vi för att checka tider och fick veta att de stänger kl.22.00 Så snopet!!

Vi hade tidigare på dagen varit inne i Stockholm City och handlat både kläder och smink som vi gärna vill använda på kvällen. Självklart vill vi också visa upp oss i våra nya kläder och glittriga smink vi köpt ;-)

Vad gör man om man är ”inlåst” 3 mil utanför city en lördagkväll? Jo, vi sminkar oss och provar våra nya kläder ändå. Tar fram kameran och fotar oss själva och varandra. Oj, vad barnsligt egentligen, eller ”ungdomligt” kanske… men mycket skratt fick vi.

Man kan ju fundera vilket mål man har då man vill åka in till city en kylig kväll mitt i vintern i finkläder och chicka skor.

Ulrika och jag har alltid så mycket att prata om, skratta över mm. Vad som saknas är fler människor, men vem behöver det då man redan har fullt upp med samtalsämnen?

Vad som saknas är att få ”visa upp” vårt nya smink och våra nya klädinköp för andra, men vad gör det då man kan lägga ut bilderna på facebook och även här på bloggen? Det är ungefär lika många som ser oss via webben som om man går ut på restaurang.

Vad som saknas är ett dansgolv, men vem behöver det då musik även finns hemma och när man vill prata så bestämmer man själv hur högt ljudet skall vara på?

 Nåväl, det vi alla behöver är uppskattning och bekräftelse mitt i livet och tänk att vi kan ge det till varandra, där vi står, till de vi umgås med varje dag.

Och jag säger då det, en lördagkväll ute på Lidingö är en av de roligaste kvällar jag kan vara med om.

Tack till Urran och tack till livet som ger mig så mycket…

Dagen börjar med ett möte på Gävle Energi där jag och några kollegor,  tillsammans med den energiska VD'n Per Laurell, fortsätter med planeringen av ett diskussionsseminarium vi ska ha i mars med regionens energiföretag. Vi ska genomföra en gemensam satsning, näringsliv och högskola, för att energiområdet skall utvecklas framgångsrikt i regionen och bli det bästa i Sverige, både inom verksamheten och utbildningen.

Jag fortsätter hemmåt för att ta hand om en del uppgifter jag fick med mig från mötet. Läser och svarar på mail. Ringer några samtal.

I slutet av månaden ska jag vara moderator på ett seminarie om Rättvisemärkt då Kristdemokraterna har sitt årliga Kommun- och landstingsdagar i Örebro. Jag fortsätter att kontakta de medverkande för att jobba fram ett bra program.

Kl.12.30 åker Pingo och jag till fängelset på Upplandsleden här ute i Bomhus. Fängelseprästen Hans Ivarsson har bjudit in oss för att sjunga våra sånger för internerna. Vi tar med oss ljudanläggning, gitarr, som Pingo spelar och ett munspel som jag börjat lära mig spela ;). En timme i fängelset gav  många intryck. Det är fantastiskt att få träffa dessa killar och se vilket arbete fängelseprästen gör där inne. Här är 12-stegsprogrammet som jag tidigare skrivit om, mycket aktuellt.

Efter fängelsebesöket var det bara att skjutsa hem sånganläggningen och Pingo till sitt arbete för att själv åka tillbaka till jobbet.

Ett möte om det tilltänkta "Teknikens hus" i högskolans regi var planerat. Detta projekt är såååå viktigt och sååå smått komplicerat i dagsläget. Kan bara säga att det är babysteps som gäller som måste resultera i dinosauriesteps och det är bara att ha tålamod och trycka på rätt knappar..

Hem igen för att åka till Grötfest för medlemmar i Kristdemokraterna. Här håller jag i programmet som består av underhållning och lite politik. Intervjuar nya medlemmar och förtroendevalda. Ser till att allt flyter och så ser jag till att Pingo och jag också här sjunger några sånger - Det är lika bra att ta i, allt på en gång när vi ändå är i gasen.

Nu ligger jag i sängen och är helt slut! Nu har jag verkligen kommit in i vardagen och börjat jobba på riktigt! Det är inte så ovanligt att jag lämnar hemmet vid 07.30 och kommer hem efter kl.22.00, men att en dag innehåller så mycket olika inslag som detta är väl mer ovanligt. Det som jag inte har prioriterat och "klämt" in idag är träningen, men den tar jag imorgon, för återhämtning av dagens happenings =)

Nu ska jag bara slappa och sooova tills morgondagen sol står högst på himlen.

Gooooood Naaaaaatt!!!!

Då jag satt barnvakt häromdagen hos mina systerdöttrar så hittade jag en bok som heter "Steg in i livet", skriven av J Keith Miller. Den berättar om "Tolvstegsprogrammet" - det program som AA, Anonyma Alkoholister, en gång skapade. Programmet, dvs de 12 stegen hjälper människor att hitta sitt verkliga jag och komma tillrätta med sitt beroende/missbruk.

Har en vän som genom att ha ett missbruk har varit med och fortfarande går Tolvstegsprogrammet. Orsaken till att jag öppnade och börja läsa boken är vår väns berättelse om sin process till "befrielse" från sitt missbruk och den kunskap som finns, varför en person hamnar i något sorts missbruk.

Det är fantastiskt varje gång vår vän berättar om sin personliga utveckling, varför det blev som det blev, hur insikten om vad livet handlar om, många frågetecken om livet klarnar i resan genom de 12 stegen.

Boken är intressant därför (och som vår vän också förklarat) den belyser att ett missbruk inte behöver vara kopplat till alkohol eller narkotika. Det trodde jag tidigare då programmets uppkomst kommer från AA. Det handlar om många andra beroenden som är centrala i människans liv.

Jag har frågat mig själv ibland, lever jag i något missbruk?? Jag är inte rädd för att upptäcka det. Jag skulle kunna misstänka att jag är shopaholic, ja, ett köpmissbruk. Jag älskar att handla prylar och gör det gärna och ofta - men när blir det ett missbruk?

Intressant analys, tycker jag. Jag ska läsa boken och tror att den kan ge något till mig och att jag kan använda den kunskap boken ger till andra.

Fortsättning följer..

Idag tog jag mig tid att åka till Kontorsleverantören för att köpa en ny kalender för år 2009.

Jag har länge tänkt göra detta men innan julledigheten var dagarna fulltecknade och under julledigheten har arbetet legat i dvala.

Nu är det är två dagar kvar av min julledighet. Mina tankar har dock börjat kretsat kring mina arbetsdagar ons-fred denna vecka.

Jag började dagen att skriva ett mail till några arbetskamrater och senare idag hade jag ett möte med en partikollega. När jag kom hem satt jag med en tom almanacka som jag smått fyllt med en del redan inplanerade möten och aktiviteter.

Det kändes riktigt bra att fylla den nya fräscha almanackan. Det ska bli riktigt roligt att komma igång igen på det nya året.

Allt kan hända, ja, mycket kommer att hända! Jag ser verkligen fram emot vad detta år kommer att ge.

Skruvar hyllor, målar om, lägger golv. Äntligen skall det bli ordning i skrubben i hallen! Oj, vilket dåligt känsla denna skrubb ofta gett mig, bara jag öppnat dörren har jag blivit smått irriterad.

Den har varit och är alltid ostädad, ja, det är totalt kaos av kläder, skor, mössor, paraplyer mm mm. Fastän vi städat ett flertal gånger så går det ett par dagar och den ser ut "som vanligt" igen.

Nu har vi tagit tag i detta och gör skrubben snygg och funktionell. En heldags jobb och 1000 kr i kostnad för ett rum på 1,3 m2, otroligt!!

I bakgrunden har vi haft toner från Jill Johnsons härliga cd "The woman I've become".

Tänk vad skönt att ett irritationsmoment är åtgärdat. Varje gång jag behöver något i skrubben, så kommer den nu istället att ge mig "bra vibrationer"!