Ensam hemma, det är vad jag är den här veckan. Pingo åker motorcykel på Bergsvägen, Trollstigen i Norge med tre andra killkompisar. Hettande sol och fantastisk utsikt, har jag fått besked om. Pojkarna har följt mostrar, mormor och morfar till stugan i Öregrund.

Jag är hemma, ensam sedan söndags förmiddag. Det är så välförtjänt, Pingos resa i Norge, barnens tillvaro med vår härliga familj i Öregrund och min hemmavarande ensamhet.

Jag har funderat på att göra något på kvällarna då jag nu kan bestämma helt själv, med mig själv, vad göra.

Hittills har jag arbetat och sovit.

Sova, sova, sova, säger kroppen då ensamheten faller in.

Jag tog sovmorgon idag och när jag var hemma vid 18-tiden ikväll tänkte jag att sömn inte behövdes då jag gick upp senare i morse. Men det var precis det jag gjorde, sov drygt två timmar. Sååå skönt.

Nu läser jag rapport om samverkan, i min ensamhet, i lugnet, tystnaden..

Jag är inte orolig att inte somna i god tid innan 24-slaget, det kommer jag att göra. Jag tror jag behöver sömnen just nu och den ska få sitt.

Vilken bra avtrappning på sista arbetsveckan. Jag kommer att ha full energi till nästa vecka då hela familjen har semester, tillsammans.

45 minuter ytterligare ska jag vara vaken. Sedan är det godnatt, sedan arbete, sedan...