Teater. Mina personliga minnen från kulturlivet som barn är inte det mest euforiska och upplyftande jag upplevde. Teater för mig var dammiga loger med kläder som luktade gammalt och skådespelare som spelade någon annan än den de själva är. Jag liksom kände en slags ödslighet i mötet med kulturen.

Det finns förstås olika anledningar till det och jag har under årens lopp analyserat och funderat på varför det kändes som det kändes i min barndom.

Idag är jag 41 år och går inte alltför ofta på teatern men jag tycker det är fantastiskt när jag prioriterar och väljer att besöka kulturlivet.

Häromkvällen gick jag på monologen "Sin ensamma kropp"  av Elsie Johansson, kvinnan från det lilla samhället i Uppland, Vendel, med Vanja Blomkvist som Maliss Parre Jansson. Monolog, det är något speciellt det. Tänk vilken förmån att få genomföra en monolog och fånga en stor publik under 75 minuter.

"Sin ensamma kropp" handlar om en äldre kvinnas singelliv, hennes behov av fysisk närhet och sexuell tillfredsställelse. Som åskådare dras jag med in i Maliss funderingar, tankar, minnen från ungdomen och livet, skulden, skammen och ångesten från vad livet gett.

Tänk vad viktig teatern är. Idag är jag oerhört angelägen om att våra barn och unga i vårt samhälle får chans att se mycket teater i sin uppväxt. Teatern fungerar som en spegel av samhället. "Sin ensamma kropp" gestaltar en kvinnas val i livet som inte blev som hon önskade just nu, idag år 2010. Unga som äldre kan se denna gestaltning och få tankeställare till sina egna val i livet.

Barn och unga idag kämpar allt som ofta med sin egen bild av vem de tror att de är. Självkänsla som gäckar tankar till att säga "jag är ensam om den självbild jag har av mig, om de funderingar om vad som är rätt och fel, att framtiden kan kännas hopplös och svår".

Att då få möta mig själv i teaterns värld. Att få möjlighet att se någon gestala exakt de funderingar, tankar, den ångest som passerar i mitt liv, gör att jag kan acceptera att det är fler som känner lika, att det är en del av livet och att det finns människor runtomkring som kan lyssna på mina tankar.

Kultur är andlig, konstnärlig odling. Jag tror att vi behöver odla kultur i vårt samhälle än mer. Idag är vi där det inre får mindre plats till förmån för all media, information och erbjudande av yttre uppleveler.

Du och jag är viktiga i den gemenskap vi befinner oss i. Att dela det inre med våra barn, ungdomar, våra vänner och grannar. Att lyssna på dem. Tillåt det inre tala i den gemenskap du befinner dig i. Bjud med någon på teater, en monolog, som t.ex "Sin ensamma kropp". Du och jag är förändringen till det vi vill ska ske.

 

Familjemedlem

23 juni 2011 01:35

Underbart att du fått uppleva kultur. Vill höra mer! Blogga oftare, vill läsa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har nyligen avslutat en intensiv EU-valrörelse. Jag är så glad för Kd's goda resultat och alla som röstade på vår duktiga toppnamn Lars Adaktusson och även på mig som stor på 18e plats på listan.   Nu är det nya tag inför valet den 14 september. ...

Idag startar vi tidigt för att åka till Karmel's berg där Profeten Elia utmanade Baalsprofeterna och Israels Gud visade vem som är den ende sanne Guden. En stark upplevelse att vara på platsen där Gud lyssnade till Elias bön för Israel. Karmel ha...

Dag 2 Idag inleder våra dagar vid Genesarets sjö. En reflektion när jag ser ut över skön är att den är mindre än vad jag föreställt mig. Jag ser över till andra sidan sjön och även till land mot öst och väst. Sjön är 2,1 mil lång och 1,2 mil bred. ...

En händelserik första dag i Israel. Underbara platser. Först Hermagedon och därefter Nasaret och Bebådelsekyrkan där Maria fick veta att hon skulle föda Guds som Jesus. Nasaret, en pittoresk stad. Det känns som att vara inomhus då vi vandrar i st...

Välkommen med på min resa i Israel. om Wi-fi fungerar kommer jag att uppdarera min blogg under resan. Då bär det iväg till Israel. Ett land som kanske inte är den första semesterort man väljer. Jag har de senaste två åren intresserat mig mer för L...